eaglemountain

När jag vaknade imorse hade jag riktigt ont i magen, var grymt nervös inför operationen! Men samtidigt kände jag att det skulle bli skönt att få det gjort och slippa all jävla halsfluss..

Vid 8 lämnade jag Vilja på dagis och informerade om att jag skulle opereras och att jag därför kunde bli lite sen vid hämtning..
Halv elva hämtade pappa mig utanför mitt hus, sen åkte vi mot sjukan.. Väl där fick jag ett armband och blev hänvisad till dagvårdsavdelningen. När jag fick min säng och kläder så var jag, om möjligt, ännu mer nervös.

Fick vänta i någon dryg timme tills det var min tur att åka upp till operation. Där fick jag en nål i armen och blev informerad om hur allt skulle gå till. Sen fick jag lite olika fina saker i blodet. Var bland annat nåt mot illamående, sen smärtstillande då allt började snurra. Därefter tröck dom i sömnmedlet ganska omgående. Minns inte så väl, men har ett svagt minne av att dom pratade om att jag skulle drömma mig bort nånstans till nåt varmt och fint ställe. Då skrattade jag till lite, därefter slocknade jag :P Mamma var med hela tiden tills jag hade somnat och det tackar jag för! Hade inte vågat om jag inte haft henne eller pappa där, fegis som man är :P


Jag vaknade av att någon skakade lite lätt på mig och sa mitt namn.. Undrade först vart fan jag hade däckat, men kom ganska snabbt på att jag ju faktiskt var på sjukhuset och att jag förmodligen hade opererats..
Jag var riktigt trött, men kände inte av så mycket av halsen.

Någon kvart senare kom sköterskor från min avdelning och hämtade mig. Fick ligga på avdelningen i ytterligare någon timme och vänta på att läkaren som hade utfört operationen skulle komma och prata med mig.
Somnade till en stund innan det, därefter kom han och pratade.
Han tyckte jag såg pigg ut (kändes som att jag inte sovit på en vecka, men nickade och log litegrann).. Och frågade om jag var redo att åka hem. Han hade skrivit ut smärtstillande som fanns att hämta på apoteket.

Och här sitter jag nu, känns som att jag har halsfluss.
Men som jag redan sagt till många; jag har hellre ont i några dagar nu för att sen slippa skiten. Än att åka på halsfluss typ 14 gånger om året.

Att Vilja älskar kameran är ingen hemlighet, men hur kan hon bli så förbannat söt på alla bilder???










Vilja var ju självklart tvungen att kolla så tårtan var godkänd!

Min lilla stjärna som börjar bli stor. På tisdag börjar hon
dagis.. Alla dagar du inte är här hos mig saknar jag dig
oerhört mycket. Desto roligare har vi när du är här.
Att en sådan liten människa kan ha så mycket bus och
hyss för sig är nästan sjukt. Men att hon kan locka fram
så mycket skratt med sina påhitt är så underbart.
Jag älskar dig mer än vad jag själv kan förstå. Jag kommer
alltid finnas vid din sida, i vått och torrt.

Du är den starkaste stjärnan på min himmel <3

Fredag den 1a januari, första dagen på ett år som skulle bli så bra på många sätt, men som just nu är helt upp och ner.

Morfar, jag saknar dig. Jag saknar att höra dig prata om dina forskningar som man inte förstod så mycket av, men var imponerad av.
Jag vill att du kommer tillbaka! Det är så jobbigt att se mormor så ledsen och nedstämd. Hon har förlorat sin livskamrat. Det är jobbigt att se mamma ledsen, trots att hon försöker vara stark.
Det var jobbigt att se morbror så ledsen i fredags. Undrar hur dom har det i Japan nu?

Det var för tidigt morfar, du skulle ju finnas med oss massor med år till!
Det var så jobbigt att se dig ligga i sängen, det såg ut som du sov. Men du andades inte.

Jag tror du kände att du kunde släppa taget då när Danne och Midori åkte i fredags. Du hade träffat dom ett tag den dagen. När dom sen åkte hem kände du dig nog klar. Smärtan och lidandet vann.

29 Januari tar vi farväl av dig, men du kommer för alltid finnas kvar i våra hjärtan. Vi glömmer dig aldrig, morfar. Aldrig någonsin.




Sven Ingvar Åstrand
391110-100101
♥
Älskad och saknad!